Never ending story


Måndag och hägndag som vanligt. Hasse var med och installerade det sista på varmvattenberedaren och nu har dom äntligen varmt vatten.
Det har varit en del strul med att få till det. Vi hade med oss termostatblandare från Sverige som vi tyckte skulle passa perfekt, det var bara det att inga kranar här passade till den så Hasse fick improvisera och tillverka en av diverse vinklar och rör, och se det funkade. Nackdelen är att kranen inte kan vridas så det blir att beställa en sådan med nästa besökare från Sverige.

Carmen premiärtvättar händerna i varmt vatten

18 nya valpar och 10 vuxna hundar hade tillkommit sen sist. Det är så tragiskt, det är en aldrig sinande ström av hundar. Bara alla medlemsmöten är över och styrelsen fastslagen är förhoppningen att de kan börja arbeta med kastreringskampanjer, det knepigaste blir nog att få med sig veterinärer som kan tänka sig att reducera priserna. Att kastrera en mediumstor hund här går på runt 250€ vilket är en enorm summa för folk som tjänar 5-600. Visserligen är priset reducerat en del för hägnet men det är ändå oöverstigliga summor då de med nöd och näppe får i hop slantar till foder. Och nu har de 28 nya munnar i ett slag att försörja. Never ending story.

En av de nya, han var hur mysig som helst

Några av de nya valparna

Jag hade med en kasse full med ben som Maud donerat. Vi tömde butiken när vi var och handlade så det kommer bli en kasse till bara butiken fyllt på lagret. Lilla Rufus fick sig ett ben som han började gnaga på. I dag pratade han med mig när jag var på väg in till honom, så roligt att se att han mår så mycket bättre.
Värre var det med en annan krake. En Dalmatiner tror jag, som har legat hopkurad i sin brödlåda i stort sett sen jag började volontera. Hon är mager och eländig, kan knappt gå för hon har så ont i sina trampdynor och ingen päls, hon reagerar knappt när man kommer in och det har bara blivit värre. I dag frågade jag Fatima om det inte vore en välgärning att låta henne somna in, det var väl inte den mest populära fråga men nu tar hon i alla fall hunden till veterinär. Det är f-n att någon utomstående måste lägga sig i för att djuren ska få komma till veterinären, detta var inte första gången. Det är nog tur att vi är där ibland. Men jag betvivlar att hon kommer tillbaka...

Det blev ingen extrakurs i portugisiska i dag, helt plötsligt var dagen slut och vi var tvungna att fara hem och ta hand om våra egna små telningar.

...och jag får ta plats i hundkorgen :-)

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.

Kommentarer

Det gör mig ont att höra om alla svårigheter ni har i hägnet! Tyvärr inte vår ekonomi så god att vi kan bidra med direkt understöd, men vi hyllar alla som gör det!
Liksom vi hyllar er som gör detta barmhärtighetsarbete!

Kram från Märit
Hej Märit
Tack för dom rara orden :-)
Även om man inte kan bidra med pengar så finns det annat man kan göra, som att sprida hemsidan www.tomarshelter.com till exempel eller bara prata om det och göra folk uppmärksamma på problemen som finns, inte bara här utan runt om i världen då det gäller djuren. Man gör vad man kan efter sin förmåga.
Ha det så gott
/Annelie
Maud sa…
Jag önskar jag vore rik då hade jag tagit dit någon av veterinärerna från RAR. Så hade de fått lära upp någon på plats. Och sedan borde kommunen ge bidrag till detta arbete så att det inte blir så dyrt för ägaren.
Tack, för att ni bryr er Anneli. Den sjuka hunden slipper lida mer. Kanske blir de hemmablinda de andra...
Vad skönt att Rufus börjar komma tillbaka till livet. Hade jag inte haft två hundar redan så skulle han få komma till mig.
Vad är mest akut på Tomar förutom mat? Något som kan hjälpa till i vardagen för de som jobbar där.
Hej Maud.
Ja tänk om man vore rik... eller inte redan hade tre hundar... eller att nå´n som Sara Turetta dök upp... eller att det var fler portugiser som engagerade sig... eller att djurhållning / synen på djur var bättre...
Man kan nog hålla på i en evighet.

Det ska vara möte på Lördag, då ska jag försöka få till en slags "önskelista" så man har något att jobba efter.

Och tack snälla Maud för vad du gör, du och syster din har ett hjärta av guld :-)
/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag