Alla vägar bär till Miranda do Corvo


Ska ni någon gång fara till Miranda do Corvo är mitt råd; ta med karta och kompass.
För att ta det från början är det ju Måndag och därmed min hägndag. Papsen och masen följde med och gjorde en insats, inte den roligaste kanske men dock välbehövlig, de var med och gjorde rent i boxarna. Ingrid och jag skottade dynga och pappa gick med vattenslangen. Arbetet gick hur smidigt som helst och dom var jätteduktiga som stod ut trots misären.

Tänk så glad man kan vara när man skottar dynga

Pappa jobbar på

Vi inväntade Barry och co från Cedar Centre som skulle komma idag för att ta några valpar till sitt ställe för att hjälpa till att hitta hem till dem. När de valt ut valpar så for vi iväg till ”reservhägnet”, det ställe där hundar dumpas för att det blivit för många i hägnet, för Barry ville se hur hundarna hade det där. Även om jag berättat och visat bilder så blev det en chock för dom. Det är svårt att föreställa sig hur eländigt det kan vara trots bilder.

Valparnas nya hem i väntan på ett eget riktigt hem
En av de räddade åsnorna på Cedar Centre, hon har så ont i sina fötter pga vanvård så hon har jobbigt att stå upp

Pappa och Ingrid blev nyfikna på Cedar Centre (det ligger i närheten av Miranda do Corvo) så vi bestämde oss att följa med och göra en visit där. Efter besöket tänkte vi åka in till Miranda do Corvo för att stoppa något i magen. Det var inte det lättaste, den enda restaurang vi hittade öppnade inte förrän kl sju, då bestämde vi oss för att fara tillbaka till Tomar för att äta där. Och det var inte lätt!

Efter en del snurrande i denna krångliga stad hittade vi en vägskylt som pekade åt Tomar. Vi styrde åt det hållet för att sen upptäcka att vägskyltarna lös med sin frånvaro. Efter en del snurrande kom vi tillbaka till  Miranda do Corvo. Vi frågade efter vägen och fick höra att det var så enkelt så, vi fick en ritad karta. Den stämde inte det minsta och efter ett tag var vi så tillbaka i  Miranda do Corvo! Nya förfrågningar, lika enkelt igen enligt utsago och vi körde i en slags cirkel och kom tillbaka till, gissa vad? Jo  Miranda do Corvo. Fyra gånger kom vi tillbaka till stan.

Till slut frågade Ingrid om jag inte hade en gps på min moderna telefon. Efter en del letande i den (har inte lärt mig telefonen än) hittade jag en gps och vi kunde åtminstone se i vilken riktning vi körde. Efter mycket om och men kom vi fram till Tomar, rejät hungriga, trötta och Ingrid med en rejäl huvudvärk. Vi bestämde oss för att ta första bästa restaurang, vi var trötta på att leta nu. Och den restaurangen kommer inte få ett besök igen! Hua vilken kass mat och service de hade. Allt flöt i olja och inte smakade det någonting heller, men vi fick i alla fall lite föda i våra utsvultna magar och jag kunde till slut åka hem för att få en välbehövlig dusch.

Gårdagen i bilder

En god gärning. Det var insamling av mat till behövande på Continente så vi bidrog med en del

Picknick vid Ponte Romana.

Medeltidsmat intogs i parken på festivalens sista dag...

... och kaffet drack vi på den nyöppnade urmysiga restaurangen med medeltidstema

Maskerade ölpumpar

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.

Kommentarer

Varför inte investera i en riktig GPS? Fast har du en i telefonen så funkar ju det också. Skulle aldrig åka utan en GPS i Portugal med alla dessa småvägar.
Kram
Vi åkte i deras hyrbil och den hade inga såna moderniteter. I vår bil har vi men den var ju hemma...

Ha´ de´
/Annelie

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag