Sommarlov, ensam hund och stelhet


Jaha, då har vi sommarlov nu. Det blev en överraskning. Från början sas det att skolan skulle sluta i Juli, förra veckan sas det att vi skulle sluta 16 Juni. Och idag fick vi reda på att det var sista dagen för säsongen. Kursen skall vara 150 timmar lång och vår lärare fick besked att vi gått hela 164 timmar så vi hade gått på övertid och fick lov att sluta idag. I och för sig gjorde det ingenting för min del för just nu känns det helt hopplöst med portugisiskan så det kan vara bra med en paus.
I morgon efter träningen tänker jag gå till biblioteket och försöka få ett lånekort för att låna barnböcker, böcker för sådär två- och treåringar eller nåt. Det är ungefär vad det känns som att jag eventuellt klarar av just nu. Klart pessimistiskt.

Ibland när hundarna och jag går på promenad går vi förbi en hund på en industritomt som vaktar absolut ingenting. Han, eller om det är en hon vistas i en stor inhägnad innanför en annan inhägnad, där finns ingenting utom en stor tall, stackar'n har absolut ingenting att göra. En gång i tiden var där ett företag som var igång men som nu tycks vara nerlagt, tyst och tomt. I början när vi gick förbi låg hunden helt apatisk i brist på sysselsättning och uppmärksamhet, den hade helt stängt av. Jag började prata med den och nu när vi går förbi kommer den springande och "pratar" med oss. För att ge kraken lite sysselsättning köpte jag ett tuggben. Ofta vet inte såna hundar hur/vad man gör med ett ben om dom inte är vana så jag gjorde som jag gjorde till Vilda för att lära henne att man kan tugga på dom (även om hon genast går och gräver ner sina ben för att senare gräva upp dom igen) Jag pillade in sardin i alla skrymslen och vrår som gick att komma åt, då brukar dom fatta till slut när dom försöker komma åt godsakerna. Hen tog benet och såg lite lycklig ut, nu hade den att göra en stund i alla fall.

Så ensam så ensam

Så fin så fin

Mitt ben

Var och tränade body balance idag och där ingår mycket stretching. Nu är jag stel som få och tycker att jag gör alla rörelser lika vigt som instruktören, det känns så i alla fall, men jag kommer inte ens halvvägs, gör han något i 90° kan jag vara glad om jag ens kommer till 30°. När han kommer fram och ska hjälpa till med att böja och bända min stackars kropp känns det som om man går av lite här och där. Var helt slut i kroppen efter det passet. Efteråt fick jag koppbehandling för ryggen och han tyckte jag skulle stretcha ännu mer så han visade på fler stretchövningar, de var lika besvärliga de. Jag sa att jag var vig som ett kylskåp och tyckte han skulle kalla mig frigorifico (kylskåp på prtugisiska) hädanefter. Hur sjutton kan man bli så stel egentligen?

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få


Kommentarer

Grattis till sommarlov, kan inte vara helt fel att vila lite med studierna.
Du är inte ensam om att vara stel i kroppen, jag har fått övningar att göra av sjukgymnasten, men det är inte så enkelt i husbilen :)
Du är verkligen en sann djurvän, tur för lilla vovven att det finns sådana som du.
Nja, så mycket vila blir det nog inte med låneböckerna :-)
Förstår att det kan bli lite knöligt i husbilen, du får göra stretchövningarna utomhus, eller rättare sagt utombils istället
Kämpa på och kram

Anonym sa…
Så synd om hunden! Men du kanske ine ska ha en till.... Du är verkligen en sann djurvän som har svårt att se när djuren inte mår bra. Fortsätt attt prata och kanske ge ben ibland.
Ha det gott i sommarvärmen.
Agneta & R
PS
Er näst-granne (eller vad det heter) Magnus & Magda har sålt för mååånga miljoner och flyttat till en hyresrätt. Kan man kalla ett klipp!
DS
DS

Var inte orolig Agneta, det blir inga fler hundar nu även om jag har lust att befria den stackarn.
Kram på er

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag